johanostlund

Äntligen har man börjat känna på lite julkänsla. Igår gjorde jag o mor pepparkakor, och idag ska jag göra lite marsipan-täckta-med-chokladkulor. Smarrrigt..
Fast det konstiga är att jag inte lyssnar på någon julmusik. Lite synd egentligen, skulle gejulkänslan ännu en dimension. Något som är ännu konstigare är den musik jag faktiskt lyssnar på. Rusted Roots. Det klingar inga klockor antar jag. Kan säga som så att det är deras låt, "Send me on my way", som är med som soundtrack i första Ice Age filmen. Det var så jag började lyssna på dom. De har ganska djupa låtar och texter, men har ett riktigt skönt gung och härlig känsla. De har en ganska sjuk musikvideo på YouTube, men låten kan sammanfatta deras musikstil ganska bra.



Rusted Root - Ecstasy

Verkligen sjuk alltså.

Idag har jag bärjade jag skolan 11 med Samhällskunskap. Vi fick reda på hur vi ligger till betygsmässigt. Jag är ganska nöjd med det jag fick höra och kände att det var en relativt rättvis bedömning på min insats.
Naturkunskapen var inställd. Eller, läraren dök aldrig upp. Det var tänkt att vi skulle få reda på betygen även här, men då läraren aldrig dök upp får vi inte höra från henne vad hon anser om betygen. Men jag är ganska säker på mitt betyg. Jag har presterat väl på dessa lektioner.

Sedan hade vi idrott och volleyboll. Innan lektionen skulle till att börja fick jag och nåra andra vara med parallelklassen o lira, då det fattades folk. Det här skedde ungefär 20 minuter innan vår lektion skulle börja.
När sedan vår lektion började hade jag tagit ut mig så pass mycket att jag inte var riktigt med på alla notern. Som sagt jag borde börja hårdträna snart..
I alla fall, när vi hade satt igång och började spela lade jag märke till vissa oegentligheter i det andra laget. Jag framförde detta, men personen ifråga (det var just bara en person) nekade till detta. Okej, tänkte jag, nu har jag i alla fall sagt det till honom, då kanske han ser till att ändra på sig.

Inte då. I nästa situation var det samma sak. Jag påpekade att han återigen gjorde samma regelbrott, men återigen nekade personen. Jag försökte då att bortse från "fusket", för det var ju kanske inte egentligen med mening han fuskadet, det kanske var omedvetet. Jag försökte nu att inte tänka alltför mycket på det andra laget. Jag klarade av att hantera situationen ganska bra ändå och sa inget mer om situationen.

Men det grämer mig att vissa personer tillåter sig själva att bete sig på sånt vis. Det är väl okej om det är så att man inte gör det med flit, och om det är så att andra inte bryr sig om man tänjer lite på reglerna. Vi spelar ju trots allt bara för att ha skoj. Men är det så att andra stör sig på det och även säger till om det tycker jag att man faktiskt måste ta till sig kritiken och sedan kanske ändra lite på sitt sätt att spela. Som sagt, vi spelar ju för att ha kul. Och då borde ju alla som är med räknas in.
Jag tror att det mesta handlar om självförtroende, eller rättare sagt självkänsla. En person med bra självkänsla har lättare för sig att ta kritik och sedan kanske ändra på sig, om det kan göra situationen bättre. En person med mindre självkänsla ser istället situationen som en tävling, och satsar allt för att "vinna". Man går gärna över gränserna och utnytjar alla sorts knep man kan hitta på. Ibland kan vissa medspelarna drabbas av detta, eftersom de ses som "svaga länkar". Detta drabbar givetvis indirekt hela laget också. Och i detta fall inte bara det, utan även en del respekt av övriga klassmedlemar.

Okej, nu har jag överdrivit det som hände vid volleybollen åtskilliga gånger. Men det var den känslan jag hade just då. och lite nu också.

Men nu ska jag ner och göra lite marsipankulor, Höj!